Igår var jag och Goofy på tur till Gubbängen för en inofficiell utställning. Han är rätt egen som hund och tycker att ”okänt” folk är ”äckligt” folk och anser sig lite bättre och finare än alla andra. Ganska skön hund med andra ord, i vardagen, men på utställningarna har han en tendens att försöka undvika att folk berör honom. Han älskar gos och kel med ”hans eget” folk och är min personliga skugga. Han är riktigt goofy till beteendet och lajar runt nästan helst hysteriskt när han får chansen och springa är det roligaste han vet, efter att sno pinne/leksak från Aylen och sedan springa iväg med den. Han är ju snabbare än Aylen och han utnyttjar det varje gång! Han retas ganska mycket med henne och njuter av det!

Domaren fick igår ta, klämma och känna hur som – Hon var väldigt petig vilket jag gillade. Han skötte sig exemplariskt och gav henne till och med en puss på mun. Vilket fick mig att nästan trilla baklänges!Han slutade som BIR, jag var dock mer nöjd med hans prestation än rosetten! Han har ju vuxit något otroligt det senaste året, både exteriört och mentalt vilket är riktigt roligt att se! =)

Vi ska även på inoff både lördag och söndag och det ska bli spännande och se om han sköter sig lika exemplariskt då! =)

Goofy

Känns tråkigt att jag efter en tids tystnad här ska behöva skriva något så sorgligt som att min fodervärdshund Waywens Yana, Lovis, har fått lämna jordelivet efter en tids hälta. Det började i mars-april, hon fick smärtstillande och diagnosen panosteit eller med andra ord växtvärk. Fick en kur Rimadyl och slutade halta. Plåtarna hade skickats till Strömsholm som sa att de inte kunde så något utan de var troligtvis panosteit. Men efter att Rimadylen sattes ut så började hältan igen, men mycket värre, som ledde till ytterligare ett veterinärbesök som påvisade något annat än panosteit, dock var veterinären där uppe inte helt säker och därför skickades plåtarna återigen till Strömsholm. Denna gång ville de ha dit Lovis för röntgen och MR och fick då snabbt en tid bokad, igår torsdag den 10 kl 08:00. Där konstaterade de att hennes Ulna och Radius hade vuxit olika + bensprickor/flisor pga för stort tryck i leden och som om det inte räckte så hade hon även växtförändringar i båda armbågarna. Det skulle krävas minst 3 större operationer och 1-2 års rehabilitering och prognosen för att kunna bli bra igen var mycket dålig. Vi valde då att ta det enda humana beslutet att låta henne somna in, knappt 10 månader gammal men hon skulle inte längre behöva ha ont.

Detta var ett tungt beslut och hon lämnar ett stort tomrum efter sig, mest för min underbara fodervärd Simon som kämpat så bra och tagit hand om Lovis så väl. Hur kan jag någonsin tacka dig nog?

Står lite handfallen för hur jag ska fortsätta nu. Känns som att jag har ett stort, svart otursmoln över mig. Ibland spelar moder natur ett spratt och man vet aldrig hur det slutar. Har haft gott stöd i corgivärlden och haft möjlighet att prata och rådfråga de främsta inom rasen, valt en hane med utmärkta kullar efter sig (som också är röntgad vilket är ovanligt i rasen), som dessutom också är en äldre hane som är frisk och kry, och jag har valt en tik från utomordentliga och VÄL beprövade linjer och ändå blir det total pannkaka. Sen är frågan, hur skulle det sett ut för de resterande 5 valparna som dog iom snittet? Efter att ha rådfrågat många uppfödare, veterinärer och verkligen ”letat” efter den felande länken så finner jag den inte. Får så många olika svar och vad det kan bero på har alla minst en åsikt om. Det verkar vara ren otur. Ren jävla skitotur. 7 döda valpar och 2 kejsarsnitt senare så står jag på ruta 0 igen…

Hur fortsätter jag nu?

Hallå världen!

Det har hänt så mycket sedan sist. Har knappt haft tid för något, dock gillar jag den känslan när det alltid finns något att göra. Apropå det har jag nog givit upp helt om att lägenheten någonsin ska se ut som ett hem… Tyvärr. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det och ja, det känns som om jag aldrig hinner klart men får se om jag får något ryck och börjar julpynta lite kanske?

Jag har dock hunnit med en underbar 4 dagars-”helg” i Danmark med härligt sällskap av Majsan (från Gråsiskas kennel) och hennes tik Wilja och så min nakna Aylen hängde på. Vi ställde på deras sista utställning för året som tog plats i Herning. Väldigt välplanerad och ett toppen ställe att ställa hund på – Super nöjd! Dessutom blev Wilja BIM på lördagen och fick 3 titlar på köpet (DKCH, INTUCH och NORDUCH) vilket var himla skoj och HELT otippat! Aylen ja, hon såg ju ut som hon gjorde och ja, det gick väl inte riktigt lika bra, haha och hade inte räknat med annat med tanke på hur hon ser ut. De älskade henne, men inte avsaknaden av päls ^^ Jag är otroligt nöjd med helgen ändå och fick träffa så otroligt många härliga människor och hundar. Det var en helg att minnas!

Här hemma annars händer det faktiskt jätte mycket fast ändå inte. Har upptäckt så många fördelar med singellivet och börjar faktiskt uppskatta det på ett helt annat sätt. Trivs väldigt bra med mitt liv just nu och älskar självständigheten och friheten! Det händer iofs en hel del på jobbet och trots pressen och stressen så älskar jag min arbetsplats. Jag trivs något fantastiskt med människorna där och jag uppskattar den och vilken otrolig tur jag haft, det är ovärderligt. Dock är det mycket annat som händer runt omkring som gör att det är en inte så härlig period just nu men förhoppningsvis ordnar det upp sig, för jag vet inte riktigt hur länge till jag orkar… Det tär på mig. Något otroligt. Mer än vad jag trodde. I care too much.

Lite andra tråkigare saker är att…

….Nea har flyttat permanent till Adam och hans familj, hon hängde med när han flyttade ut härifrån. Så hemma bor det ”bara” de 2 korvarna nu och jag tror det blir bra så.

Men det positiva är att jag i dag fick sådant där härligt skratt-fnatt som jag inte haft på många, många år, senaste i grundskolan tror jag faktiskt. Jag bara satt och skratta, och skratta, och skratta i över 15 min och jag kunde verkligen inte sluta! haha, vilken härlig känsla. Hoppas på fler gånger!

Folk är allt underliga ibland, men jag slutar aldrig att fascineras av dom. Den dagen jag gör det, den dagen är ingen rolig dag.

Här har vi ”the fantastic four” vid 7 veckors ålder och alla är tingade.

2 av dom hamnar i Norrland, en i söder och den 4e i Finland – Alla hos fantastiska ägare och alla kommer leva ett mycket aktivt, givande och spännande liv! Ingen har hamnat hos en ”renodlad” utställare av de enkla skälet att de är corgisar och ska levas med, inte förvaras!

Hej alla goa där ute!

Vädret har varit oss nådiga och har bjudit på lite sol den sista tiden vilket varit toppen! Vi har varit ute rätt mycket med de små de senaste dagarna och så även idag. De ligger just nu och sover hela högen och måste erkänna att även om jag älskar deras busiga små upptåg och vilka skratt de bjuder på så är de ändå ”skönast” när de sussar sött. Det är en sjukt jämn kull till både exteriören och mentaliteten – alla sociala, busiga, modiga och utåtriktade. Jag är riktigt nöjd med kullen so far och hoppas att de alla fortsätter att utvecklas framåt!

Ledsen för bristen på bilder men en hel del hamnar på Facebook: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150272951697414.325171.599967413

Denna sockersöta tös (Waywens Yana) söker ett

aktivt fodervärdshem!

Hej!

Lite dåligt med uppdatering – Förlåt!! Valparna tar en hel del tid men så underbara dom är!

Igår var de ute för första gången vilket gillades starkt av dem alla! De växer galet fort och de är inte lång tid kvar tills de får fara hem till sina nya familjer; känns tråkigt men samtidigt vet jag att dom alla kommer få det riktigt, riktigt bra! De kommer alla hamna hos mycket aktiva, unga och engagerade valpköpare som alla har planer för just ”sin” corgivalp! Så kul att så aktiva och engagerade människor funnit denna så passande rasen för de syftet, det är då man som uppfödare mår som bäst och även valparna kommer ha ett liv fullt av bus, lycka och mycket att tugga på (förhoppningsvis^^)!

Här är de alla 4 – ute för första gången!

Ta hand om er och kommer fler inlägg under veckan – har semester nu så nu kommer de hända lite grejjer på hemsidan!

…A wonderful picture!

This is Waywens Yuma meeting Nea for the first time

Hej!

Igår blev valparna 2 veckor och alla hade öppnat sina ögon igår, förutom stora tiken som öppnade sina i förrgår. De har också blivit döpta de små liven och namnen börjar på Y med ett indianskt namn -Eftersom både Aylen & Waywens kommer från de indianska språket.

Största hanen (kallad herr pirat) – Waywens Yuma (Son of a cheif); Minsta hanen – Waywens Yochi (Hope), Största tiken – Waywens Yana (Helpful one) och så minsta tiken Waywens Yazhi (little one).

Efter att ögonen öppnats har de blivit mer livliga och verkar bo mer utanför än i lådan. Vi har införskaffat en större och ”snyggare” låda som är riktigt handgjord av ett härligt proffs – Tack Emil! Vi har även hunnit flytta så igår bar de av och lyckades flytta in allt under samma dag dock står saker lite huller om buller fortfarande men de är snart fixat med tanke på hur lite saker som fått plats i den tidigare lägenheten!

Det är väldigt mycket som händer här och har dessvärre inte hunnit ta några mysiga bilder på valparna den sista tiden, dock kommer de snart! Så snart allt är åter i sin ordning. Nu är de inte långt kvar tills jag får härligt besök av blivande valpköpare, alltid lika roligt och alltid lika givande! Även de andra 2 odjuren kommer snart hem igen så snart ordningen funnit sig här hemma, dock får de vänta med att besöka de små.

Livet flyter på väldigt bra nu och är riktigt nöjd med tillvaron som den är just nu och ju större valparna blir, desto mer kommer jag att få göra men har semester om 2 veckor och då blir de 100% valpgos, härligt!

En mysig hane/tik (beroende på lite..) letar efter ett aktivt utställningshem.

Waywens

Hej!

I lördags kom de efterlängtade sötnosarna och de blev 4 st, 2 hanar och 2 tikar =)) Aylen är en mycket bra mamma som tar det hela med ro, inte alls så energisk eller orolig som tidigare förstföderskor man träffat!

Är nöjd med resultatet och nu blir det 8 härliga och spännande veckor framöver. Ska bli mycket intressant att se vad de små sötnosarna utvecklas till. Alla har Aylens vita teckn

ing på öronen och alla är brindle – precis som mamma. Nu ska vi bara komma på riktigt bra namn på de små och jag planerar att bibehålla mitt indianska tema – Aylen betyder livsglädje och Waywens ”wind from the south”.

Huvudbilder på de små:

Tikarna

Största tiken

Minstingen i kullen – lilltösen

Hanarna

Största hanen och störst i kullen – Herr pirat

Minsta hanen

Vi söker fodervärd till en av tikarna i kullen – Är du intresserad så hör gärna av dig till mig!

Hej!

Nu har Aylen börjat visa tecken på att det är något spännande som ska ut. Just nu ligger hon bara och flåsar, bäddar lite, lägger sig ner igen och flåsar ännu mer, bäddar lite till… Så det är bara att slå sig ner, peppa och vänta!

Det är en hel del väntan som uppfödare: Vänta till löp, vänta till bekräftelse av dräktighet, vänta till valpning, vänta till valpköpare, vänta till 8 veckor, vänta på nyheter från valpköpare… Massa väntan! Men en rolig sådan.

Kommer skriva mer här sedan när valparna har hittat ut och kommer även lägga upp bilder här och i albumet på Facebook för Bombi och Aylens blivande valpar. Klicka HÄR för länk till facebook.

Ha de gött!

Waywens